Bloggen
It’s about freaking time
I cannot believe I have neglected blogging for so long. Life has been good but busy and my priorities have been elsewhere. But I love reading other blogs and It’s about freaking time I get back into it myself.
The last couple of years have been very exciting and challenging for me as I have tried to develop other directions in my photography business. My first Love is my Creative Fine art portraits and that has finally become a big part of my business and I have clients from near and far booking these sessions with me. I would love love love to do that on a bigger scale on an international basis. Forever I have also enjoyed immensely to teach and to share my knowledge and my enthusiasm over photography and my dream is to do this around the world. As I have been competing in photography the past few years, new opportunities have risen and I am working hard towards my dream of combining traveling and teaching and creative photography across borders and into our beautiful world out there.
Then came Corona. What a dreadful, terrible, scary pandemic it is. Our world just toppled up side down and we lost our possibilities to plan for the future.
So we all had to step back and stop what we were doing and then regroup and find new ways. Everything is not bad. There are opportunities that presents themselves in this new reality. My brain is overflowing with ideas and I need to start focusing on maybe 2-3 of them and get them off the ground. It’s very easy to loose myself in too many thoughts and possibilities. Focus is what is necessary right now.. and of course having a little bit of summertime with my family.
Speaking of family: My baby girl still wants to shoot with mommy sometimes and this is a portrait from earlier this spring when I tested a new background.
I våras hade jag en tävling där man kunde skicka in bild på sig och sitt husdjur som man skulle vilja bli fotad med. Alva vann tillsammans med sin mosters fina Islandshäst Sóley. Vi ville göra något fint i sommarnaturen så vi väntade länge innan vi bokade upp oss och nu i mitten av juli var det dax. Vartenda kväll hade ju bjudit på solnedgångar som man var ju hyfsat trygg ändå att vi skulle få fina förutsättningar men ändå lyckades molnen hopa sig inför plåtningen. Dock flyttade dom undan sig emellanåt så lite av det magisk kvällsljuset uppenbarade sig minsann.
Alva hade blivit fint fixad av kusinenMalin Petersson Tränk och Sóley var nybadad dagen till ära.
Jag hade lite olika kläder / rekvisita med mig som vi provade ut så vi matchade häst och barn tillsammans.
Vi traskade iväg mot en plats jag hade spanat in när jag körde upp till gården. En vacker plats med högt gräs och där solen låg fint bakom.
Jeanette som äger Sóley säger att hon ser ett hål i marken och nämner ändå “kanske är jordgetingar” men vi bestämmer oss för att köra på där i det ljuvliga gräset som är så fint tillsammans med Alva och häst.
Alltid lite trixigt med barn och djur och det tar några minuter att få alla att slappna av och börja komma ihop sig framför kameran.. och när det släppte så var det verkligen sååå magiskt ställe att vara på och jag knäppte på med kameran…..
DÅ… DÅ ni svärmar det upp ett gäng jordgetingar och ATTACK direkt liksom!!! .. Jag och Alvas mamma stod ju några meter ifrån och klarade oss men jisses va de gav sig på både häst, Alva och matte Jeanette som alla fick sig några stick.. jäklar.. har inte sett något sånt innan när det blir så aggressivt! uuuääähhh och jag som inte gillat det där getingsläktet innan liksom 😛 Stackars Alva blev riktigt rädd och ont gjorde det ju såklart så tårar kom och genomsvett blev hon såklart av rädslan o chocken så vi lämnade snabbt det vackra men ack så lömska gräset och tog oss tillbaka till stallet och gården och där fick vi samla oss och torka lite tårar innan vi kunde ge oss på att avsluta med några sista gosiga bilder. Både Alva och Sóley som var så himla modiga sökte nog lite tröst hos varann efter äventyret med jordgetingarna.. <3
Och här bjussar jag på några bilder från vårt äventyr.
OCH DÄR KOM ATTACKEN 🙁
Men så fick vi lugn o ro igen..
Tack till Isabel o Alva, Jeanette och Sóley som jobbade på så himla bra för våra bilder. Lite sommarmagi fick vi trots allt 😉
Månen lös starkt över den vackra bukten och vågorna skvalpade rofyllt medan jag och barnen åt glass innan vi skulle packa väskorna för hemfärd. Den sköna semesterveckan på Mallis var slut. Telefonen ringer och inget nummer jag känner igen, men tänker att om ngn ringer mig vid 21.30 kanske det är viktigt så jag lyfter luren och ganska viktigt var det.
Ellinors pappa ringer mig och berättar att deras bröllopsfotograf fått förhinder och hans dotter och blivande man står utan fotograf på sitt bröllop om 2 dagar. Och frågar då om jag kan hoppa in. Och jag kunde just den lördagen även om jag kom hem sent på fredagskvällen så jag svarade ja och vips hade jag en bröllopsbokning inom 36 tim med ett brudpar jag inte planerat med eller träffat.. Ellinor och Christian var dock helt underbara och det var endast en kortare fotografering med vigsel och porträtt så det gick så bra så. Deras fina vigsel var i Öjaby kyrka som jag så ofta fotograferat i. Och utan att ens egentligen känna mitt brudpar så stod jag där med tårar i ögonen och klumpen i halsen så vackert och kärleksfullt var det. Efteråt hade vi en riktigt kul porträttsession strax utanför kyrkan med mycket skratt, så pass skrattigt att jag var lätt orolig att Ellinors tärna höggravid och vacker skulle sättas igång.. Men det gick bra! och vi satte många glada och kärleksfulla bilder innan Ellinor och Christian hoppade in i snygga bilen med tärna och marskalk för fortsatt firande på Villa Vik.
Jag åkte istället hem och fortsatte packa upp resväskan. I bland är det snabba puckar och så bra det kan bli när man hänger med i svängarna 😉
Nervöst har jag väntat den senaste tiden på ett resultat. Hur hade det gått i den stora fototävlingen? Har jag hållit min kvalité? Har jag gjort intryck på domarna?
Att tävla med bilder är att lämna ut sig själv lite. Att bli bedömd på något man slitit hårt för och bilder man håller varmt om hjärtat. Ibland är det svårt att få kritik när man väl suttit där med en bild och känt att NU är den klar. Nu kan jag skicka in den, och sedan tycker domarna att man har inte gjort tillräckligt och de påvisar en massa saker man inte tänkt på och man undrar hur i helskotta man kunnat missa.. :-O Inte utan att man är nervös för resultaten.
Men jag kan ödmjukt och superstolt berätta att jag igen vunnit 3 stycken silver awards på WPPI (Wedding and Portrait Photographers International)
Yay!!!!! wo hooo! Pheuwww.. va skönt att få de resultaten.
Här tävlar fotografer från hela världen och bilderna bedöms hårt på olika kriterier såsom originalitet, intryck, kvalitet, efterarbete osv..
Poängmässigt är det en internationell skala där 75-79 poäng är ”good, saleable work” som betyder typ att där bör man ligga som en proffsfotograf, där är det ett betyg på att man gör saker och ting rätt liksom.
Nästa steg är 80-85 som är Silver Award. Och det krävs en hel del att komma upp dit. Där får man utmärkelsen Honors of Excellence som betyder att man har gjort ngt extra bra. Många fantastiskt duktiga fotografer med otroliga bilder hamnar under de där 80 och att jag kommer över och får pris är något jag verkligen känner mig sååå himla glad över.
Denna gången har jag även 2 st som preciiiis fallit under 80 och hamnat på 79 poäng vilket också är toppenresultat men jag strävar såklart efter att placera mig högre. Man får hyfsat utförlig kritik på sina bilder och det ger mig lite hänvisning till hur jag ska kunna utvecklas och göra mina bilder bättre för att ta mig till de högre prisklasserna.
Att jag har skapat något som internationellt prisas är en fantastisk bekräftelse som gör mig stolt över mitt jobb, men jag vet att jag inte kan skapa dessa bilder utan mina kunder, modeller och medarbetare. Ni är underbara som är med på mina upptåg och som låter mig får utvecklas med er. Det har varit långa fotograferingar, kalla fotograferingar, stressade fotograferingar, rökiga bomber och Lp skivor i händer o köksbricka på huvudet hahahaha.. Va skulle jag gjort utan er?
Tack för all er hjälp! Ps. Tahmina Faizi Du är inte bara grym på make up utan rökbomber är kanske din andra bästa gren hihi!
Nu ska jag ta mig en funderare på hur jag ska fortsätta. Nya saker måste till för att jag ska kunna ta mig ett snäpp upp. Jag har ställt upp i 3 av WPPI´s tävlingar och fått 3 silver awards i varje. Ja jag är sjukt glad över detta men kan jag komma längre? Jag drömmer om att någon gång få ett guld och då har jag ett hästarbete framför mig.
Här kommer mina högst placerade bilder. De två första är de som kom på 79 poäng.
Titel ”Circle the mood” poäng 79
Modell: Daniella Lundkvist / Sweden Models Make up Tahmina Faizi
Fantastisk kroppsskultur/kroppsmycke av Paulina Thomsen
LP skivor privata och för er inside information kuriosa så är den ena Bob Marley och den andra Chaka Khan.. hehehe
Titel ”Fern_princess”” poäng 79
Modell: Elin Holm /Sweden Models Make up Tahmina Faizi
Klänning: min mammas OCH min mosters bröllopsklänning 😉 (lite inside kuriosa)
Titel: ”Longing”
Modell: Julia Castro 80 poäng silver award
Kläder och styling by me
Blomsterdekorationer i hår och till händer: Blomstra by Emma
Titel: Alma 81 poäng. silver award
Modell/kund: Finaste Alma
Titel: Stone Beauty 80 poäng. silver award
Modell: Nora Gunnarsson /Sweden Models
När ett barn fyller 1 år brukar det firas med pompa och ståt med all rätt. Från USA kom det för några år sedan en trend att göra en fotografering där man dukar upp en festlig fotosession med tårta och dekorationer och där 1 åringen får gå lös på tårtan och allt kladd som förekommer uppskattas och förevigas i kameran.
Sakta men säkert har nu trenden slagit rot i vårt avlånga land och jag gör några här och där men önskar att fler valde att köra på denna typ av fotografering då det är riktigt roligt. Man vet aldrig hur barnet reagerar. Jag försökte själv med min dotter för över 5 år sedan och hon var heeeeelt ointresserad av att bli kladdig eller ens smaka på bakverket, men storebror hjälpte till att kladda och moffa i sig så bilderna blev mysiga ändå.
Så för några veckor sedan hörde Andréa av sig. Lille Noah skulle snart fylla 1 år. Noah fotograferade jag först i mammas mage och sedan som nyfödd liten gosig bebis och nu är han redan 1 år, ja jisses va fort tiden går.
Mamma Andréa och jag planerade en Smash the Cake fotografering utomhus. Med tanke på senaste tidens väder är det ju en vansklig historia men det finns ju alltid en studio att hoppa in i om det skulle krisa även om man helst vill vara ute.
Vad behövs då för smash the cake? Jo, till att börja med dekorationer för att bygga upp den festliga miljön.. typ som en fin girland, kanske några pompoms, matta/filt någon liten låda, ballonger och så självklart tårtan! Tårtan bör vara inbjudande för barnet att vilja kladda med. Så en perfekt våningstårta med sockerpasta må vara vacker men kanske inte så kladdvänlig. Jag kontaktade Hennings konditori och fick hjälp med att skapa en fin tårta till Noah. Heliumballonger fixades och en schysst miljö hittade vi ute i naturen. Det är en god idé att bestämma sig för en temafärg och hålla sig till den eller komplettera med ngn annan fin färg. Är jag inne i studion ser jag till att underlaget är lämpligt för nedkladdning och lätt att torka och tvätta.
Ett tips fr coachen; Ta inte en hampa/bomullsmatta som jag gjorde för den går icke att tvätta i maskin och i min tvättstuga ligger nu en blåkladdig matta som jag måste skura för hand.. hahahahaha
Vi hade en väldans tur med vädret och jag var på plats en stund innan och riggade upp. Andréa och pappa Mohamed kom snyggklädda med en glad och gosig Noah så vi startade med familjebilder och porträtt på Noah innan kladdet började.
Noah var hyfsat tveksam i början och tårtan var lite läskig så vi fick stoppa i han lite smörkräm så han förstod att det var ganska mumma det som stod framför honom och när han väl fått smak på det blev det ett riktigt kladdkalas och lille Noah smaskade i sig med glatt humör.
En riktigt lyckad smash the cake fotografering mycket tack vare mamma Andréa och pappa Mohamed som är underbara och engagerade föräldrar som ger järnet på fotograferingen.
Fy bubblan va kul vi hade! Och en sån mumsbit lilla Noah själv är..
När modellen blev ordentligt inrökt och hela lunchstället var publik. Verkligheten är ibland långt ifrån den färdiga bilden. Hur skapar jag vissa porträtt? Ja inte är det särskilt glamoröst inte!
När hjärnan får vila och semesterlunket tagit vid så kommer kreativiteten smygandes och så börjar jag planera portfoliofotograferingar för egen marknadsföring. Som porträttfotograf vill jag visa hur mycket jag kan skapa med ganska lite runt omkring och förhoppningsvis kommer fler och fler att vilja göra något verkligen extra för sig själva eller sina barn.
Jag har också studerat lite nya tekniker och ville ge mig själv något att öva på. Utomhus med blommor och träd hade jag bestämt mig för. Jag missar nästan alltid de få veckorna som de vackra körsbärsträden blommar på våren för jag har ofta så mycket att göra då, men nu i Augusti så blommar hortensian och rönnbären är som vackrast.. så varför inte. Plan A var rönnbären och jag fick tag i Julia som jag har velat fotografera länge. Julia var en gång i tiden barnmodell för mig. Nu har hon vuxit upp till en vacker kvinna och är fortfarande grym framför kameran.
Att fotografera i miljö är lite av en utmaning för det är sällan jag hittar det perfekta trädet eller busken så det gäller att kunna sitt photoshop och ha möjligheten att “fylla på” i efterhand. Jag skrattar högt när jag tänker på de riktigt osexiga miljöerna vi faktiskt står och fotograferar i och som sen ser helt magiska ut på bild.
Jag fick en bunta fina blommor och blad av Blomstra här i Växjö som ibland sponsrar mig med blommor till fotograferingar och som också brukar göra fina dekorationer till hår etc. Denna gången var det jag som snickrade ihop hårdekorationerna så inte lika kreativ och fint som när Emma och Emma fixar.
Kläderna var väldigt avancerade…..Not! skynken som snurrades runt kroppen och fästes med klämmor där bak.. Voila.. en klänning! 😉
Julia gjorde sin egen make up och hår och vi var redo. Vi behövde inte gå långt utan strax utanför Mstudio hade jag hittat ett jättefint rönnbärsträd. Sen att stora Mörners väg går precis bredvid och lunchgästerna på grannrestaurangen fick sig en lunchshow får man ju bjuda på. Underhållning liksom 😉
Gäller att hitta vackra miljöer som sagt:
En vacker “klänning” med schyssta tights till.. hahaha
Och finfina blommor fr Blomstra
Jag var dock aningens orolig för trafiksäkerheten när jag drog igång rökgranaten. Japp. Rökgranat. Första gången för mig och liiite läskigt och pirrigt innan jag fattade hur man skulle göra och den där röken gick INTE åt det hållet den skulle. tvärtom.. hahahaha jag fick springa runt och lägga den på olika ställen och springa tillbaka till kameran och försöka fånga en bild.. Tur för mig att jag hade tänkt på att köpa en extra för det behövdes.. men inte mycket bättre blev det. Stackars Julia blev helt inrökt. Hon låtsades som att det inte gjorde något men jag tror inte riktigt på henne.. 😉 Så inte en riktig bild blev det med Julia och röken samtidigt. Här hade jag behövt en assistent eller klonat mig själv. Men photoshop is my best friend och jag har knepat och knåpat med att fylla ut den fina rönnbärsbusken och sen lägga på röken.
Här får ni se utvecklingen av bilden. Några timmars jobb blev det vid datorn men svårt att tro att vi stod där vi stod,, eller hur?
originalbilden
Scary Scary…
Upps! Här varé tänt!
Host Host
Sen till Photoshop och börja med att utöka bakgrunden i bilden. Större träd med fler rönnbär, tack. 😉
Täta till trädet
Fyll på med rök (från typ 3 andra bilder)
Och slutresultatet
Den fotograferingen gick så bra ändå och snabbt var vi klara så vi bestämde oss för del 2 – Hortensian. Ny Look med peruk, nya blommor i håret och nytt ställe. Fantastiskt omgivning i jämte Plantagen och Elon butiken.. hahahah. Min kära dotter var med ( fortf sommarlov) så hon fick fika på en filt och så körde vi på.
Kolla in denna miljön:
Picknick och plåtning
Den lilla busken med fina Hortensior
Måste också bara bjuda på originalbilden och sedan den färdiga. Från en liggande position till en stående som gör att skynket (klänningen) ser ut att flyga lite och hon får en skön vinkel på kroppen. Och sedan har jag ju fyllt upp busken med fler hortensior såklart 😉
originalbilden
Slutresultatet
Julia har en otroligt fin hy från början så endast minimal hudretusch är gjord på henne. Därefter har jag jobbat massor med ljus, skuggor och färger för att skapa slutresultatet på bilderna.
Och ni som känner mig veeeet ju hur mycket jag älskar photoshop.. aaaahhh Creativity… 🙂
tack fina Julia för grymma samarbetet.. nu måste vi göra fler fina bilder ihop.
Och tack Emma och Emma på Blomstra by Emma för era fina blommor och idéer.
Från söt tonåring, till läcker jazztjej – en porträttfotografering med många stilar
Syrenen stod i blom och morgonljuset bjöd på sitt bästa när Anna och hennes mamma mötte mig på en av mina favoritplatser för utomhusporträtt här i Växjö.
Anna ville göra några olika uppsättningar bilder med lite olika stilar och hade efter vår klädkonsultation fått med sig flera bra variationer. Kläderna för utomhusfotograferingen hade vi bestämt skulle vara ljusa och flickiga för en mer romantisk, söt känsla. Det är alltid bra att noga gå igenom vilken stil man är ute efter och anpassa kläder och styling efter detta. Gör så otroligt mycket för slutresultatet. Och nöjdare blir både kunder och fotograf.
Rekvisita kan göra så mycket för bilden, för att göra fotograferingen personlig. Anna har ett stort musikintresse så gitarren var given på många bilder och jag älskar musikinstrument på bilder.
Vi började med lite rörelsebilder för att komma över ovanan många har i början av en fotografering men väldigt snabbt kom Anna in i den rätta känslan och fotograferingen bara flöt på. Jag var så sjukt imponerad av Annas närvaro framför kameran. Det är inte alltid så lätt att i unga år direkt kunna agera på kommando men det gjorde hon med bravur. Kan se henne äga en scen.. lätt!
Utöver diverse klädbyten lekte jag även med tomtebloss för lite skön effekt. Ger orangefärgade oregelbundna cirklar i bilden. Man tänder ett tomtebloss och håller den nära kameralinsen (och håller tummarna att man inte skadar linsen).
Vi avslutade utomhus med några porträtt utan gitarr och bland de vackra syrenerna. Den blåa toppen och de lila syrenerna fick Annas ögon att verka ÄNNU blåare. Och vilka vackra ögon sen!
Sedan åkte vi mot Mstudio för den avslutande delen där Anna med en snabb styling gick från söt tonårstjej till den lite mer vuxna looken av en läcker jazztjej för jazzen är också ett av Annas intresse. Vilken förvandling! Jag satte en ljussättning med endast en blixt och en reflexskärm mot en mörk bakgrund för att få fram den dramatiska känslan, så om man använder fantasin kan man lita påminnas om en spotlight på en jazzig klubb någonstans,, Bara cigarröken som saknas 😉
Tack Anna och mamma Malin för en helt underbar porträttsession.. När kör vi igen? 😀
Gravidfotografering med syskon – ibland går det som en dans.
Vissa dagar alltså. Vissa fotograferingar alltså. Det här jobbet jag har alltså. Idag vill jag bara skicka en ut en så stor tacksamhetstanke till universum för att jag jobbar med det jag gör. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Och idag var det en bra dag.
Sophie och jag har mailat fram och tillbaks om att hitta en tid mitt i semestern för gravidbilder. Det gäller ju att lösa detta för det kan liksom hända grejer med kort varsel.. ja ni vet 😉 Så lyckas vi till slut och allt är klart men så plötsligt är jag hemma själv med barnen och ingen hjälp att få, så jag tänkte först boka om men det ville jag ju egentligen inte så då fick jag en idé om att jag styr om fotograferingen till utanför mitt hus. Barnen mina spelar nog gärna 1 timma på deras ipads utan att mamma stör och så står jag utanför huset om nåt skulle hända. perfekt. och sen att jag råkar bo med vackra naturen tätt inpå underlättar ju helt klart. Så ut genom dörren, göra min fotografering och sen in genom dörren igen och laga frukost! Helt super!
Sophie kommer strax innan åtta och regnet har just avtagit. Någon morgonsol fick vi inte men vi fick ganska coolt ljus i alla fall. Regntunga skyar har sin charm. Framför allt så fick vi Sophies första son, William att glatt delta i fotograferingen. William är 2 år och vi har ju pratat om det här förr.. 2 åringar kan man icke styra. Man kan icke muta eller hota (ni fattar jag skojar med att hota va?) så 2 åringar kan man endast “lura” och leka fram en bra fotosession. Sophie hade med sig sin pappa som stöttade upp när vi skulle busa till William för bilderna. Och så startade vi såklart med honom och mamma och magen så han fick gå iväg och hänga med morfar när vi tog Sophies sista bilder. Gick som en dans med honom vilket frigjorde tid till att göra många fler bilder till Sophie.
Ibland bara klickar det. hahaha no pun intended. Ibland är det bara så enkelt mellan mig och en kund och jag kände på en gång att Sophie fattade min vision direkt och tog regi toppenbra. En lättsam och rolig fotografering som gav oss flera fina bilder. Och jag hittade ett par nya vinklar utanför huset jag inte använt förr och jag går ju så igång på detta. Lätt exalterad fotograf jublar över den nya upptäckten av vinklar och ljus och nöjd med fina porträttfotograferingen.
Här har ni Sophie med vackra magen och goaste William;
Hemma hos – Barnfotografering i Växjö
Jag gör en del Hemma-hos-fotograferingar för de kunder som vill ha något riktigt personligt och som kanske inte är överförtjusta i studioporträtt. Det är superkul att just vara i någons hem för barnfotograferingar då det såklart skiljer sig från mina vanliga miljöer och familjens egna möbler blir min nya rekvisita.
De här barnen har jag fotograferat i flera år vid både födelsedagar och nyfödsel, jag har till och med förevigat mor och far på deras bröllopsdag och det mesta har varit Hemma-hos-fotografering i just detta huset. Nu har det skett en rejäl tillbyggnad och ett av rummen är riktigt stort och hittills inte så möblerat. Inga tavlor kommit upp än heller så det lämpade sig alldeles utmärkt att göra en fotosession här. lagom till Julias 4 års dag. Vi har gjort fotosessioner till vartenda födelsedag i Julias liv och det är såååå roligt att få vara med och se barnen bli större och hur deras personligheter kommer fram. Julia och jag gillar att jobba ihop. Hon är också ganska van vid mig, så van att hon blir ibland lätt uttråkad (ungefär som mina egna barn tröttnar snabbt på morsan 😛 ) så vi får jobba snabbt; hoppa, busa och leka en hel del om inte det ska bli alltför trist.. En och en annan muta slank in vid fotograferingen också, eller hur mamma Maria? 😉 Så får man göra ibland.. bryta lite “regler” för den goda sakens skull. hihi.. Så vi fick i alla fall till en fotografering i det vackra rummet, Lillebror fick också vara med på ett hörn såklart..
Tack familjen Dacke/Stridh för att jag får vara med och följa era goa barn.
Här är lite bilder på födelsedagsbarnet och hennes lillebror 😀
